Jag känner mig helt upplyft efter att ha läst denna
varma, förhoppningsfulla och samtidigt sorgligt realistiska historia om ett par barns innerliga vänskap.
De är båda flickor, de är båda i tolvårsåldern, de är båda romer, men deras liv
har varit och är totalt annorlunda.
Angelica har vuxit upp i en familj där man inte behöver
oroa sig för om det finns mat för dagen, en helt ordinär medelklassfamilj, där
båda föräldrarna har arbete och ordning och reda råder. Den andra flickan, som
heter Flori, men kommer att kallas Pippi, befinner sig tillfälligt i Sverige.
Hon är här för att under några månader samla in så mycket pengar
som möjligt så att hennes familj i Rumänien ska kunna överleva.
Angelica och Pippi möts av en slump. Angelicas
förhållningssätt till romer som inte har det som hon, är till en början avståndstagande och lite
fördomsfullt. Men mötet med Pippi gör att hennes inställning helt förändras. Angelica blir nyfiken
och förundrad inför denna person som är så annorlunda och samtidigt så trygg
och självklar. Pippi inviger Angelica i nya världar genom att berätta om varför
och hur hon kommit till Sverige. Trots sin tuffa livssituation är Pippi -
liksom sin namne - fylld av livsglädje, okuvlighet, energi och generositet.
De båda får en rolig och spännande tid tillsammans och när de till slut måste skiljas är det nog ingen tvekan om vem som lärt sig mest om livets olika villkor.
Från 9 år
125 sidor
Illustrerad av Amanda Eriksson
ERG-förlag 2020